Få saker som gör mig lika provocerad
”Vit jul”-historier som skuldbelägger alkoholiserade föräldrar för att de inte kunnat ta hand om sina barn känns inte riktigt okej. Det är såklart oerhört tragiskt, men det är en samhällsfråga och inte en fråga om hur enskilda föräldrar varit ”onda”. Jag diskuterar gärna alkoholnormen, hur det anses helt okej att högljutt sjunga snapsvisor inför barn. MEN det är stor skillnad på att problematisera ”vanliga” människors överdrivna konsumtion, riskbruk och så vidare och alkoholism. Även om det givetvis är en glidande skala så kan en inte lägga samma ansvar på en individ som faktiskt är sjuk. Det är också problematiskt när alkoholnormen framställs som en fråga om alkoholism. Alkohol är obehagligt och skadligt oavsett."
För en gångs skull håller jag helt och hållet med om vad Fanny skriver. Folk tenderar för övrigt att ha så jävla många åsikter när det kommer till alkoholmissbruk. Oftast är skuldbeläggningen även uttalad av människor som inte har en jäkla aning om vad de snackar om. Folk som lever med ett missbruk är inte heller bara sin sjukdom. Att skambelägga människor med en sjukdomsbild och indirekt beskylla dem för att vara kassa föräldrar. Det stinker inget annat än antipati och människoförakt. Finns väldigt få saker som gör mig lika jävla provocerad. Vill även tilläga att jag förkastar all form av alkohol under juletider och i närheten av barn. Men jag kan känna en viss översittartendens hos vissa som, med all energi de har, proclaimar nykterism, lite av en holier than thou-attityd som inte är annat än unken.
Apropå detta så såg vi precis filmen Flight som jag hade köpt till älsklingen i julklapp. Extremt känslosam film för mig att titta på. Klarar oftast inte av att se filmer som berör detta ämne, men är ändå väldig glad att jag såg den, tårfest till trots.
