0 Läs mer >>
Zappade förbi Never Say Never på filmkanalen och bestämde mig för att kolla in filmen om denna unga herr Bieber som får alla unga tjejer (och killar) att falla som furor. Efter att ha sett den förstår jag absolut varför han har så stor fan-skara som han har. Marknadsstrategi ftw! Dels ett jäkligt smart team av mediatränare (med dollartecken i ögonen) som hjälper till att utforma hans persona, och sedan den här vinklade dokumentären (läs: reklamfilmen) med en handfull producenter som målar upp honom som gudalik. Hade han inte utmålats/tagit på sig rollen som en helylle och sympatisk charmknutte hade han aldrig haft en lika enorm skara fans som han har i dagsläget, inte en chans! Hoppas bara inte att hans omgivning av ja-sägare och pressen han är under slår tillbaka och landar honom i child-star träsket som nästa Lindsay Lohan. Det vore extremt sorgligt.


The business that is ...

0 Läs mer >>
I hope my neighbors like this song!

Inte för att jag behöver oroa mig för det, men ni fattar. One word: CHILLS! Det här är helt klart en av Florence and the Machine's bästa låtar, någonsin.

Breath of life

0 Läs mer >>
Tog först en sväng förbi Amba och drog sedan vidare till Oxid. Riktigt nice kväll! :)




@Ambassadeur

0 Läs mer >>
Wedges - check!
Clip-ons - check!
Skimpy mini dress - check!
Fake tanning - check!
Party spirit - check!
Jen's fickplunta - check! (hahaha, så jäkla fjortis! xD)

Ibland önskar jag att jag var en kille. Allt det manliga könet behöver göra är att duscha, rufsa till håret lite, sen är de så gott som klara för en vild kväll.... So unfair! xD

Wear your hair down a...

0 Läs mer >>
Electra Heart ♥

LIES

0 Läs mer >>

It almost feels like ...

0 Läs mer >>
"You either like me or you don’t. It took me Twenty-something years to learn how to love myself, I don’t have that kinda time to convince somebody else." 
— Daniel Franzese

C'est assez simple

0 Läs mer >>
Har inte haft mycket till övers för Zac Efron tidigare. Den största anledningen är antagligen för att han helt enkelt inte har varit med i något som har intresserat mig. Är dock barnsligt förtjust i filmatiseringar av Nicholas Sparks-noveller. (När det gäller Nicholas Sparks så försvinner all min cynism ut genom fönstret av någon anledning). Antagligen för att han tar kärlek på stort allvar och omger sina historier med stor respekt. Kanske för att jag innerst inne drömmer om något lika himlastormande? Oh brother, ignorera det sista xD

The lucky one

0 Läs mer >>
Tillbaka från ett par dagars frånvaro. (När jag är moster är jag moster till 100%, vilket betyder att noll procent/energi/fokus/intresse går till något annat än min familj). Kändes konstigt att inte bli väckt av hungrig bebis imorse. Jag vet att jag har sagt det förut, men kudos till min fantastiska syster som verkligen tar sig an föräldraskapet med bravur! Medans jag med mina mörka ringar under ögonen i stort sätt kunde somna stående igår, så märks det knappt på henne när hon är trött.

Babyland

2 Läs mer >>
Min kära syster är expert på att komma på saker i sista minuten, att hon är i behov av barnvakt t ex. Som den ansvarsfulla moster jag är ställer jag dock självklart upp, befinner mig därför just nu i Strängnäs. Imorn blir det massa bus med Bells. Får se vad vi hittar på för något roligt, blir antagligen en prommenad längst vattnet med barnvagnen iaf :)

 

Nedan, Bellus en vecka gammal. Kan inte fatta att hon snart redan är 4 månader, inte meningen att låta klyschig men tiden går läskigt fort! Älskar att vara moster åt den här lilla tösen <3

 

Change of plans

0 Läs mer >>
Av någon anledning gled diskussionen in på Justin Bieber, hans dokumentär + hans extremt hängivna fans. Antar att det är positivt att unga tjejer vill ha en kille som är gullig, söt, all-american, helgon-liknande? (Jag får dock lite kinky vibes från honom xD. Känns som om han desperat försöker lämna gullig-stämpeln bakom sig).

Jag och darling kom iaf kollektivt fram till att en sisådär 15 år äldre, genuin troublemaker slash devil med sug i blicken och whiskey-raspig röst är att föredra... Shocking, right? xD




Cute and nice and bla...

0 Läs mer >>
In the city of blinding lights

Oh you look so beauti...

0 Läs mer >>
"I was leaving work and I looked over my shoulder, out of the back window of my two-door, silver Mazda truck, to make sure I wasn’t going to hit anything when I pulled out of my parking spot.

The road was clear, but my eyes landed on a monumentally large tree across the street, reaching no less than 40 feet into the crisp, wintery air. The late-morning sun was sneaking its way through the branches and leaves, sending tubes of light through the fog that hung like hot breath on cold nights. It was windy that day.

The gusts came like punches.

Seconds after I noticed the tree, one of them hit — one of those arresting, blustery blows. It was like a giant stood behind the branches and, cupping his hands over his mouth, blew hard as he could.  All at once, thousands of leaves shot from the tree.

Thousands of green, almond-shaped leaves.

Suspended for a moment, the leaves stood frozen before beginning their slow, deliberative dance toward the asphalt below.

“That’s exactly what heartbreak feels like,” I thought.

Life has a pernicious way, it seems, of quietly sidling up behind our limbs and catching us by surprise with its powerful, unexpected exhalations: that call you receive to tell you she’s in the hospital again, and this time it doesn’t look hopeful; the meeting request from your boss that seems all-too-foreboding; his watery eyes as he tells you he doesn’t love you back; the letter that says you won’t be attending next September. When they hit, the powerful blasts of reality, we’re left watching our leaves scatter, wishing we could somehow coax them back to where they so snugly sat during summer.

Where the natural seasons have an advantage is in their proverbially predictable pattern.

Winter always gives way to spring.

The seasons of the soul, however, tell an admittedly different tale. The gusts of heartbreak inevitably come, the deaths and disappointments and disparities and devastation, and before we’ve even caught our breath we’re standing naked and leafless in the dead of winter.

Without him, without it, without that, without her, we don’t think we’ll ever make it out of the cold. Some people never do.

Slowly, ever so slowly, if we begin to painfully examine ourselves, our leafless, job-less, boyfriend-less, parent-less selves, we recognize that beauty remains. Like the barren tree silhouetted on the mountainside, we become heralds of simplicity.

Friends still sit with us. Children still hug our knees. Songs still speak the words we’re pressed to find.

Until we learn to embrace our bare, exposed branches and recognize our worth apart from titles and talents, the buds of spring cannot surface, heralding new life.

When we learn to love ourselves, winter never wins.

The leaves rested on the ground until kicked up once again by the wheels of my truck as it passed over. In my rearview mirror, I watched them dance one last time before the road veered left."

— Todd Clayton, Exactly what heartbreak feels like

Without him, without ...

0 Läs mer >>
Körsbärsblommans dag i Kungsträdgården.

Trots avsaknaden av utslagna blommor var det underhållande att bara kolla in alla människor och cosplayers som hade dragit sig dit. Tack min fina darling för en underbar dag fylld med en massa skratt <3





Under the Cherry Blos...

0 Läs mer >>
Är tydligen där Ellen trivs bäst idag xD. Det var okej tills hon bestämde sig för att sätta taggarna rakt i, ouchy!

Between boobs

2 Läs mer >>
Maybe I like this roller coaster, maybe it keeps me high...

It's a love story for...