Weak moments

Ofta är jag stark. Jag har blivit ganska duktig på att trycka bort det jobbiga och "tänka positivt i äkta Blondinbella-maner. Men ibland orkar jag inte, ibland är jag glädjelös, arg och ångestfylld. Panikgråter i kudden över den jävla sits jag har hamnat i. Ibland ber jag till gud om en lättare tillvaro. Man skulle kunna tror att det faktum att jag är sjukskriven och har varit de tre senaste månaderna borde ha bringat någon slags ro till min själ. Men jag har aldrig känt mig lika rädd, varit fylld med lika mycket ångest, varit lika olycklig, eller sovit så dåligt som jag gör just nu. Stirrar upp i taket i timmar varje natt. Har hjärtklappning och mår illa efter varje måltid. Smärtan känns som tusen rakblad.
 
Ibland är jag arg över att jag inte kunde ha brutit min armjävel i stället för benet. Skulle gärna ge upp en annan kroppsdel för möjligheten att KUNNA GÅ. På sjukhuset gick det t.o.m så långt att jag svor över människor som gick runt i korridorerna klagade över sin brutna arm eller whatever. Kom särskilt ihåg en kvinna som klagade över att hon inte orkade gå ut och röka lika ofta med sin brutna arm. Vilken jävla inconvenience då. Ville bara skrika högt "FUCK YOU!!" (Man bör inte jämföra lidanden men jag låg med en kateter intryckt i urinröret och orkade inte duscha själv).
Ibland när folk frågar hur jag mår så har jag lärt mig att ljuga eftersom jag inte tror att människor orkar/vill höra sanningen. Ofta har jag även märkt att folk byter ämne när jag berättar hur det verkligen är. Antagligen är deras egna lidanden tillräckligt jobbiga att behöva hantera? Jag vet inte. Jag dömer inte. Får ofta dåligt samvete och vill allra helst be om ursäkt för att jag inte är ok.
Ibland funderar jag på vad jag har gjort som har lett till allt jävla lidande, att det är något som jag enligt någon kosmisk ordning har förtjänat. Kanske har jag fått vara lycklig så länge nu att det är min tid att vara olycklig?
Ibland är jag rädd för att inte kunna gå normalt igen eller att det kommer göra ont, så. jävla. rädd. Att människor bara skrattar bort det gör mig ännu mera rädd.
Ibland känns det som om jag ska gå sönder i tusen bitar av det sorg jag bär inombords.
Jag känner mig misslyckad och ledsen över att jag inte lyckades hålla ihop mitt förhållande.
Jag har aldrig känt mig såhär ensam någonsin. Samtidigt orkar jag inte ta kontakt. Det gör ont att försöka upprätthålla en fasad för människor som inte orkar deal-a med mitt mående. Det gör ont att le. När folk försöker peppa känns det bara som de inte tar en på tillräckligt stort allvar. 
 
 
Ibland intalar jag mig att det antagligen finns en mening med allt som sker. Att allt är övergående.
Men ibland är det svårt.
 
 

I will never drink red wine again

Baaah! Lyssna inte på ett ord av vad jag säger, jag har ingen aning om vad jag talar om. Och samtliga recept bör tillagas på egen risk. Lite ironiskt att jag valde att förgylla mitt köttfärsås-recept (usch! Att bara skriva namnet får det att vända sig i magen) särskilt eftersom jag och den rätten har en ganska komplicerad relation. Sista gången jag lagade den så drabbades jag nämligen av kräksjukan och spydde spagetti 9 timmar i sträck. Denna gång drabbades jag av magsjuka. Imorse började jag nästan be till gud när jag vaknade symtomfri. Från att ha spenderat gårdagen med huvudet i en hink. Jag var konstant EXTREM-illamående i 16 fucking timmar i sträck!! Att vara illamående kombinerat med magont kan vara den värsta kombon som finns. Så hemskt att jag överväger att inte skaffa barn. Vilket skämt att kvinnor ska nedvärdera sig själva till den grad att de frivilligt går igenom den skiten! Mysterium! Fattar ni dessutom pinan att tvingas hoppa till toan på ett ben när man är extremt illamående???!!!! Det är konstigt att jag inte har mentalt har tappat FÖRSTÅNDET det vid det här laget! Fast, det kanske jag iofs har gjort? Mitt ex var snäll nog att samla ihop och kassera mina kräkpåsar som var strategiskt utplacerade lite varstans. Han skrattade hårt åt det faktum att jag redan hade hunnit göra ett långt receptinlägg i bloggen. (Skickade iväg mr skojfrisk till ica för att köpa fiskbullar i hummersås med ris. Bra för magen tydligen enligt diverse familjelivs-trådar).
 
Iaf, ville mest skriva en rad eftersom jag överlevde. Funderar på att bli vego på heltid. Kommer iaf aldrig dricka rött eller äta köttfärs igen.
 
End of rant!
 
Om jag ska vara positiv för en sekund så kan jag meddela att jag numera dock är en glad ägare av Gone Girl på Blu-ray. Som jag har väntat på denna film! Lucy har jag inte sett men ville se så det var lite av ett impulsköp.
 

Keep calm and pour on

 
Tycker vi fortsätter på temat matlagning. Kvällens inspiration kom från det faktum att det fanns en vinslatt kvar från gårdagen (Unnade mig mitt första glas vin på ca 4 månader. Obs drack ej upp flaskan själv). Istället för att låta slatten go to waste så tänkte jag att jag lika gärna kunde låta den förgylla en köttfärsås. En riktigt fyllig härlig köttfärsås ska helst småputtra så länge som möjligt men eftersom mitt tålamod inte är det bästa och jag var hungrig så fick det räcka med ca 40 min. Precis som i förra receptet så är måtten ungefärliga.
 
Ingredienser i min köttfärsås (Ca 4 portioner)
500 gram blandfärs (Riktiga matsnobbar hade i detta läget snurpt på munnen och bestämt hävdat att man alltid ska använda ren nötfärs, men eftersom jag varken är matsnobb eller proffskock så föredrar jag lite mer fett i min färs).
1 st stor gul lök
2 st klyftor vitlök
1 st morot
Några nävar champinjoner
2 matskedar tomatpure
1 burk ekologiska krossade tomater (Jag använde Saltå Kvarn)
1 Kruka Basilika
3 matskedar Creme Fraiche (kan uteslutas)
2 dl Grädde
2 dl Rödvin (jag använde Cabernet Sauvignon)
1 tesked Sambal Oelek
1-2 tärningar köttbuljong (använd gärna oxbuljong eller kalvfond för lite djupare smak)
Salt
Svartpeppar
Vitpeppar
En liten nypa Kanel
Socker (alt Honung)
 
 
För en lyckad rätt krävs harmoni och bra balans mellan smakerna. Nu låter jag som en snobb. Men anyway, kort sagt, för ett vinnande koncept behövs tre komponenter: salt, syra och sötma (och gärna lite hetta). Syran får rätten genom rödvinet och tomaterna, sötman genom moroten, löken, grädden, osv. Jag valde även att tillsätta creme freish för att jag tycker det ger en härlig konsistens, detta gör dock rätten mer syrlig så för att väga upp får man tillsätta extra sötma. Som vanligt: Smaka av och don't overdo it.
 
Börja med att bryna färsen i smör och olja med salt, peppar lök och vitlök, plus en liten nypa kanel. Släng i morötter och låt det svettas ett tag. Häll i fond/buljong, rödvin och champinjoner. Höj gärna temperaturen innan rödvinet ska i och sänk den sedan igen. Häll i krossade tomater och tomatpure (Jag rekomenderar att man unnar sig ett bra märke med krossade tomater, det gör definitivt skillnad i smak). Tillsätt socker och ev lite ketchup. Till sist slänger du i grädde, creme fraiche, basilika. Låt puttra i minst 25-30 minuter eller 1-2 timmar om tålamod finns. Den blir bättre och bättre ju längre den får små-puttra. Serveras med traditionell spagetti, tänk på att salta vattnet ordentligt (Enligt italienarna så ska kokvattnet till pasta påminna om röda havet). Släng i en smörklick på slutet. Voila!


Veggie Enchiladas

Har lite försiktigt börjat laga mat igen (i sittande position, wihoo!). Tänkte dela med mig av ett recept som jag bjöd min systeryster på under vårt fredagsmys igår. (Detta inlägg är främst för min egen skull så jag inte glömmer bort vad jag hade i, haha!) Jag följer egentligen aldrig recept i min matlagning. Taktiken är att söka inspiration från ca 3-5 st olika recept och sedan göra min egen grej. Ingen rätt blir den andra lik och jag måttar aldrig. Därför är alla mått i detta recept ca-mått.
 
Största utmaningen med att laga vegetarisk mat är att få upp smakerna så att rätten inte faller platt (vilket en del vegetariska rätter gör). Fett och kött är väldigt smakrikt. För att kompensera så rekomenderar jag ekologiska grönsaker och så mycket färska kryddor som möjligt. Krydda hellre för mycket än för lite, men se upp med saltet. Översaltad mat är svårare att rädda. Undersaltat är dock lika illa. (Smaka av, smaka av, smaka av!) Har man roligt när man lagar mat och tillsätter en nypa kärlek blir det ofta en succé!
 
Ingredienser: (Receptet räcker till ca 6 portioner).
300 gram vegetarisk färs, (jag använde denna)
1 st kruka färsk basilika
ca 2-3 hekto färska champinjoner
1 st burk Kidneybönor
1 st färsk chilifrukt
1 st gul paprika
1 st morot
! st stor gul lök
2 dl creme fraiche
2-3 dl krossade tomater (Mutti)
1 st klyfta vitlök
En halv påse färdig Tacokrydda
1 st burk tacosås
12 st tortillabröd
ca 1-2 dl valfri riven ost
Några nypor:
Spiskummin
Salt
chili
svartpeppar
socker
 
Guacamole:
3 st avocado
2 st vitlöksklyftor
1 dl creme fraiche
Några nypor: salt, peppar, cayennepeppar, ev några droppar citronsaft
 
Inga svårigheter med att tillaga detta. (Musik i bakgrunden är ett måste).
Sätt på ungnen på ca 220 grader.
Jag föredrar att ha allt färdigt och strukturerat i skålar innan jag börjar laga. In other words, riv morötter och hacka lök, paprika, chili, champinjoner, vitlök, basilika, (tills du aldrig vill hacka igen). Skölj av bönorna.
Stek sedan veggo-färs tillsammans med lök och vitlök. Blanda ner resten av grönsakerna och låt steka några minuter tillsammans. Blanda ned bönor och krossade tomater, hur mycket man har i är en smaksak, jag föredrar att vara försiktig med krossade tomater då jag inte på något sätt vill att det ska ta överhand. Kryddningen är också valfri, du kan ha i nån dl rödvin, rosmarin, oregano, koriander... gå på smaker du tycker om! Jag körde lite på det jag hade hemma och använde mycket färsk basilika, spiskummin, salt, chili, svartpeppar, en halv påse färdig tacokrydda (fusk!) och en nypa socker (eller honung) för att balansera smakerna. Ha även i creme fraiche för syra, ev lite vatten och låt puttra i ca 7-8 min. Smörj under tiden en relativt stor ungsform.. Fyll varje tortillabröd med ca en dl fyllning var. Rulla ihop och lägg i formen, skarven nedåt. Avsluta med några matskedar tacosås på toppen och lite riven ost, igen, don't overdo it! (Detta har jag lärt mig den svåra vägen). In i ungen och ta ut när tortillabröden fått lite härlig färg. Hade inne mina i ca 15 minuter.
 
 
Tadaaaa! ;)
 
Jag serverade mina enchis med generöst klick guacca och en rustik sallad med minimajs, körsbärstomater och färsk spenat. Njuuut!

Elitsinglar

Två singeltjejer diskuterar dissekerar nätdejting...
 

Sunset

Nedan är mitt försök till att fånga kvällens solnedgång (som var extra vacker idag). Det gick väl sådär.
 
Tagen från vårt vardagsrum.
 
Vill med inlägget även tipsa om en väldigt bra dokumentär som jag såg idag på Netflix, Virunga. Handlar om parken Virunga i Kongo och om några människor som riskerar sina liv för att rädda världens sista bergsgorillor, mitt under inbördeskriget. Oerhört gripande! Såg även att Hanna tipsat om den här.
 

Let's never come here again because it would never be as much fun



"Into the dungeon you go!"

HAHAHAHAHA! Kan inte i mitt liv förstå hur jag har kunnat missa denna video med "elders react"? Jag dog! Väckte antagligen grannarna med mitt skratt igår (och då bor vi ändå väldigt isolerat). Favoriten är hon lite försiktiga, glada, vithåriga gamla damen med coola halsbandet, så söt!
 

Outlast Gameplay

Svenska youtube-fenomenet pewdiepie spelar Outcast. Guilty pleasure på hög nivå! Reaktionerna på alla jump-scares, särskilt när han inte kan hålla sig från att utbrista "Å jävvlar i helvete!" på svenska. Länge sedan jag skrattade lika mycket. Min favoritkategori på YouTube är Let's play-videor.
 

Lite generella åsikter ang Pewdiepie:
Stormade mycket runt Felix Kjellberg för ett tag sedan. Är övertygad om att han har använder/har använt jargong som är problematisk. Men han har även varit bra på att korrigera sitt beteende när han blir uppmärksammad och faktiskt be om ursäkt istället för att sätta taggarna utåt. Han använder inte sina fans för att höja upp sig själv (till skillnad från många gamer-idioter med hybris). Han ber hela tiden folk att respektera varandra och kommentera med respekt. Ända sedan jag har börjat följa honom har jag blivit positivt överraskad. ("Beyond: Two Souls - Gameplay" var en stor fröjd att följa!)
 
Självinsikt är en jävligt stor bristvara, framför allt i den äckliga gamingvärlden där alla blundar för matchostrukturen och sexismen är vidrigt utbredd. (Läs: #GamerGate-nördar som överlever på energy-drinks och kommer dö som oskulder. Tro mig, min respekt för gamers är inte hög!) Hela spelkulturen domineras av förakt för kvinnor. Det är därför lite uppfriskande med uppstickare som faktiskt inte bara låter skit passera oemotsagt.

In Depeche Mode


In the name of the moon I will punish the patriarchy

Är egentligen en extrem novis när det kommer till anime (har sett Fushigi Yuugi, Vampire Knight, och lite annat på Japanska, that's it).
 
Sailor Moon är dock nostalgi på hög nivå! Som liten 7-åring så var Annie Tsukino (som hon fint hette på svenska) i stort sett min första kvinnliga förebild. Efter lite research lyckades jag hitta alla avsnitt på svenska. Dessvärre dubbades bara de 88 första till svenska. Vilket är helgerån! Om man ska se till det positiva så är det att den svenska dubben håller sig relativt trogen originalet. Till skillnad från den hårt utskrattade censurerade amerikanska versionen. Särskilt i avsnitt 29, 36, 37, 41 så finns det scener får mig att garva rumpan av mig, älskart!
 

Decor inspo


"You'll dream about Christian Grey." I dreamed about kicking his misogynistic ass

Mycket hype med 50 Shades of Grey just nu... "Den mest populära filmen på flera år, slutsålda föreställningar innan premiär", osv. Är man i ett förhållande så är det typ en relationship-killer att inte klirra biljetter till bio-föreställning på alla hjärtans dag, haha! Okej, jag erkänner, jag kommer antagligen också att se filmen, kanske mest av nyfikenhet. Har läst första boken men fastnade nog aldrig tillräckligt för att ge de andra två en chans.
 
Vill dela min åsikt gällande denna artikel, och många andra liknande som jag har sett. Nu blir jag kanske lite för öppen här så bear with me, men jag håller i princip inte med på en enda punkt, eller jo, nr 4 och 6, men resten... I call bullshit. Kanske skiljer sig mina erfarenheter från den stora massans? Har hört att en del beskriver sexet i 50 Shades som orealistiskt osv, och att de ratar boken av den anledningen, ehm, okej? (Inser nu att nästkommande statment kommer låta så jävla självgott!), men för mig är det snarare tvärtom. Efter att ha läst ut boken kunde jag konstatera att real life typ toppar boken 50 gånger om. (Kanske därför jag tappade intresse och aldrig läste vidare?). Rent allmänt är jag ganska trött på att, när ämnet "sex" väl diskuteras, så är det ofta ur en problematik-synpunkt. Skulle vara uppfriskande med en artikel som istället lyfte upp sex som något helt fucking mindblowing. Att passionen kan bli så stark att den går att ta på. Att man kan komma så hårt att man får en skrattattack eller att ens ben domnar bort, och att det faktiskt kan vara precis lika magiskt, roligt och omvälvande som det utmålas i tv-serier/hollywoodfilmer, (om inte mer).
 
Problematiken med 50 Shades, enligt mig, är snarare huvudkaraktärerna. Mr Grey är en kontrollerande, egocentrisk douche och Ana är en tjej med väldigt lågt självförtroende och noll självrespekt. Jag är rädd för att böckerna kan leda till att fler och fler yngre tjejer kompromissar med sina egna viljor/lustar och går med på saker de tvekar inför för att please-a deras partner. Eller att deras sexualitet inte är deras egen utan tillhör deras pojkvän. Att de låter sig bli kontrollerade i en relation då detta normaliseras väldigt mycket i just denna typ av litteratur. Idén om att man kan förändra en person och att han hux flux går från egencentrerad och kontrollerande till sweet, kind and loving skrämmer fan vettet ur mig!
 

Here, tell these people something they don't know about me

Känns som om jag glider mer och mer ifrån mitt "vanliga" liv - På gott och ont! I negativ bemärkelse då alla dagar har flytit ihop till en grå sörja. Jag håller inte längre isär veckodagar, måndag gör sig inte skillnad från fredag. Jag reagerar inte på vädret utomhus. Reagerar inte på någonting utomhus. Det är som att min värld är koncentrerad inom de 4 väggar jag lever och en allmänt frän obehaglig kvävningskänsla växer fram mer och mer. Slås till och från av sjuka impulser som att sätta ner mitt brutna ben i backen och springa iväg (skulle antagligen inte komma så långt), eller bara leta upp första bästa hammare och slå söder det här jävla skitgipset som känns som en 50 kg mental tyngd på mitt psyke.


Om man ska se till det positiva så märker jag att jag sakta men säkert glider längre och längre ifrån relativt hemtama mönster som jag innan (av någon anledning) velat hålla kvar vid. Jag kommer på mig själv att inte sakna dem alls. Blir bara mer och mer taggad till förändring och är redo att bryta mig loss från all skit. Har fan aldrig varit så här motiverad till att skapa förändringar i mitt liv, börja leva som jag egentligen vill och skita i alla andra. Det ilska och frustration jag har inom mig börjar omvandlas till ett jävlarannama som får det att kännas som att jag kan slå hål på en vägg eller lyfta en elefant över huvudet. Tidigare rädslor inför det okända är bortblåsta. Jag är förbannad och beslutsam. This will not fucking break me. Ingen jävel ska någonsin få sätta sig på mig eller trycka ner mig igen. 


Har nog aldrig kunnat relatera lika mycket till texten i den här gamla Eminem-låten som jag gör just i detta nu:



"Fuck a papa doc, fuck a clock, fuck a trailer, fuck everybody

Fuck y'all if you doubt me

I'm a piece of fucking white trash, I say it proudly

And fuck this battle, I don't wanna win, I'm outty,

Here, tell these people something they don't know about me."



Heads will roll

Looking glass
Take the past
Shut your eyes
You realize
 

RSS 2.0