0 Läs mer >>

 På restaurangen? 

Går ej på restaurang jätteofta nuförtiden, mycket pga att jag undviker vete, gluten och mejeriprodukter, vilket slimmar mina alternativ. Går jag på restaurang så är jag definitivt den person som har läst och övervägt hela menyn innan själva besöket. (Spontana restaurangbesök finns ej i min värld, haha). Trots detta blir jag dock sällan väldigt nöjd med vad jag själv beställer, så att få smaka av andras rätter är ett måste. Bufféer är djävulens påfund. Stämningen och miljön på restaurangen är minst lika viktig som maten som serveras.

På nattklubben? 

Bar-minglare av rang, (så jäkla tråkigt svar, haha). Dansar om jag har shottat eller om det är riktigt bra musik.

På stranden? 

Gör inte så mycket väsen av mig, badar och spanar på hetingar, (haha, skoja!). HÖG Solskyddsfaktor är ett måste! Var väldigt mycket för att sola med olja(!) när jag var i 20-års åldern, men pga en begynnande 30-års kris så solar jag i princip aldrig nu förtiden. Bada gör jag gärna om det är över 22 grader i vattnet och jag kan se botten, haha.

På efterfest? 

Efterfest? Existerar sådant nuförtiden? Räknas hemsläp som efterfest? Haha. Det sker desvärre jävligt sällan, (läs: Aldrig!). Vaknar alltsomoftast dagen efter av att Jen håller på att putta mig över kanten på sängen, haha!

I klädbutiker? 

Onlineshopping är så mycket roligare!

Hemma hos andra? 

Beror nog på hur väl jag känner personen. Är vi ytligt bekanta så kan jag nog vara väldigt försiktig och ganska stiff. Hos t ex Jen så gör jag mig hemmastadd väldigt lätt, hon har dessutom tagit över mina gamla divaner så det känns som hemma, haha.

I sängen? 

HAHAHA, förhoppningsvis INTE stiff.

På flygplan? 

På senare tid så har jag drabbats av en begynnande flygrädsla. Skyller på min sista flygning till Gotland då flygplanshelvetet skakade djävulskt mycket. Samtidigt gillar jag att flyga, upplever som ett inre pirr i väntan på att anlända till destinationen. Dubbla känslor där. 

Hemma en chilldag? 

Under en väldigt lugn dag så antingen städar jag, yogar, lagar mer avancerade maträtter, tvättar (älskar att tvätta, haha!), kollar på Therese vloggar eller onlineshoppar hudvårdsprodukter. Lite för rastlös för att titta på en film på Netflix själv, gör det gärna i sällskap dock. Nu under min sista semestervecka så börjar jag verkligen längta tillbaka till kontoret och "vanliga" vardagen. 

I ett förhållande? 

Hmm.. Hade nog varit lite lättare att svara på om jag faktiskt hade befunnit mig i ett förhållande. Tror det är svårt att svara generellt då man har olika förhållanden med olika människor. Tror att jag kan vara väldigt omtänksam och omhändertagande men samtidigt lite av ett kontrollfreak, (no wonder I'm singel xD). Är mycket mer kallhamrad och försiktig i dagsläget än jag var för 4-5år sedan. Jag är svår att komma innanför skalet på och den som försöker får kämpa, tyvärr. Är långt ifrån redo för en ny relation, sörjer fortfarande min föregående  och kommer nog göra ett tag till.

På morgonen/kvällar? 

Pigg på kvällen och trött på morgonen. Är INGEN effektiv människa på morgonen så rutiner (och kaffe) är ett måste. Är oftast på kontoret vid 09.15 och hemma vid 17-18, lägger tid på matlagning, och försöker vara i säng senast 00.

 

 

Vad är jag för typ av...

0 Läs mer >>

Låt oss prata Hypotyreos, kanske mest för att det pratas för jävla lite om denna sjukdom.

Har varit medveten om min hypotyreos sedan 20-års åldern men aldrig tagit mina värden på allvar eller medicinerat som jag ska. (Tänk: trotsig tonåring). Har med andra ord gått omkring med kalla händer/ fötter, dålig cirkulation, svinlåg ämnesomsättning, brist på vitaminer/mineraler, B12-brist, järnbrist, sömnstörningar, stela muskler, muskelspänningar, torr hud, stressymtom, skiftande humör och KONSTANT trötthet i flera år. Denna sjukdom var antagligen en stor orsak till varför jag snuddade vid den berömda väggen i höstas.

Det värsta med denna sjukdom är att man oftast lider i det tysta för att inte gå sin omgivning på nerverna. Detta leder till en ond cirkel eftersom de man har i sin närhet EJ tar en på allvar när man väl uttrycker att man ej mår bra.

Det som är till min fördel är att min underfunktion syns via blodprov, vilket det inte alltid gör. Jag slipper därför kämpa för medicinering och rätt diagnos, vilket jag vet att många andra tyvärr har fått göra. Har de senaste månaderna tagit mina katastrofala värden på största allvar och börjar numera varje dag med en piller-cocktail. Skippar även gluten, vete och i största möjliga mån mejeriprodukter. Min trötthet är numera som bortblåst. 

Är det såhär normala människor mår? Utan en konstant dimma i huvudet. Helt otroligt.

Hypotyreos