0 Läs mer >>
Livet börjar smått återgå till det normala. Det tenderar ju att göra det när man reser sig upp och fortsätter. Tårarna sinar och man kan andas igen. Om man intalar sig själv att världen är normal tillräckligt ofta så blir den tillslut det. 

Fick höra av en kär vän (och världens underbaraste kollega) att jag antagligen är för snäll, att jag ger för mycket och låter allt ske på alla andras villkor. Önskar så ibland att jag kunde vara känslokall. Att jag kunde slita ut någons inre, stampa lite på det och sedan gå vidare som inget har hänt. Som att det enda jag precis gjort var att slänga ut soporna. Men det skulle inte vara jag. Jag går istället vidare och fortsätter tror på det goda i människor. Kanske för att jag innerst inne vet att det finns något mer. För att jag vet att jag inte är den som i slutändan kommer stå kvar ensam. 

Vi är inte vänner, vi kommer aldrig bli vänner. Du är en främling för mig. Jag må upprätthålla mitt allra bästa cordial poker-face. Men när jag går ut genom dörren kommer jag inte att se tillbaka. De vidriga Jasmin-doft-pinnarna som jag köpte innan kommer inte längre kväva mig. Kommer aldrig se tillbaka, då är jag borta för gott. Hoppas i mitt stilla sinne att du verkligen inser det. 

Love who loves you...

0 Läs mer >>
Just say the word if you want to go, want to fall in love with someone else. Go on and find someone better
who can keep you warm, who can give you more.

We both know it's not enough

If all that we are is two matching scars, lines in a movie. The same favorite song, we both sing along. Then I don't want to be in love

Fall asleep in the shadows of something beautiful, til it's not enough. I always see you in black and white, like a photograph, of another life. 


I'd rather be alone, than build a broken home. Been holding on to you like I can never let you go.

Say what you want to say, show what you never show. Let's be honest here and say what we already know. 

Your heart is somewhere else, it's not like I couldn't tell. Can't give you all my love when I don't even know myself. Trapped in each others arms we got the best of us. We keep each other warm but we both know it's not enough.

If all that we are...

0 Läs mer >>
Grät hejdlöst igår i flera timmar, på tåget, på sängen.. på min systers axel. Tårarna bränner hela tiden.
Vet inte hur jag ska klara av det här.

Jag kan inte stå, jag kan inte le, jag kan inte sova, jag kan inte äta.

Ligger i sängen och gråter, gråter och gråter. Känns som jag har gråtit tillräckligt för 10 livstider. Ändå fortsätter tårarna att rinna. Just nu känns hela min tillvaro som ett djupt svart hål. Det är så orättvist att jag vill riva hela världen i bitar.

Jag sitter ensam. Jag hatar att vara själv! Det skiljer en vägg mellan oss. Men den där väggen är som en evighet.

Det som han var för mig finns inte kvar.

Där det tidigare fanns en stöttande lyssnande kille som var en klippa så fort någonting inte var ok i mitt liv där finns nu bara en vägg. En främling som inte bryr sig. Och det är så hemskt att se kylan i någons blick där man tidigare bara sett kärlek och värme...

När det tar slut...