When she cried, I cried. When she hated him, I hated him too

50 shades of fucked up...
 
Har precis påbörjat bok nr 2, (yeah, slow reader... Läste dock bok nummer ett medvetet långsamt eftersom jag inte ville att den skulle ta slut). Känner iaf att jag måste skriva några rader och kommentera det extremt obehagliga, men ändå helt fantastiska slutet i bok nummer ett. Väldigt få böcker som kryper under skinnet på en likt denna. Hade någonstans sett fram emot ett liknande slut, eller iaf ett kapitel där allt vändes upp och ner. Vilket enorm respekt jag utvecklade för huvudpersonen efter det kan jag säga. Från att ha tyckt att hon var velig, "lättöverkörd", svag, ganska tofflig karaktär (Christian Grey slutade jag gilla efter ca 300 sidor) så utvecklades hon verkligen till en egen, stark individ som äntligen reagerade ordentligt och satte ner foten. Som jag har längtat efter det! Att någon skulle sätta Christian på plats, eller iaf lyckas komma under skinnet på honom. Thumbs up!
 
Uppskattade verkligen första boken, sedan är det vissa delar jag tycker om mer än andra. De första 13 kapitlena är ren perfektion, men någonstans under "processen" började den spåra ur lite och lämnade en allmänt dålig smak i min mun. (Team Kate ftw!) Inte sagt att boken blev dålig, men storyn och karaktärerna tog en ny vändning och jag såg den på ett helt annat sätt/ i ett nytt ljus än tidigare. Jag har generellt ganska svårt för deras "relation" och på hur sättet BDSM framställs. Grundstommen, det viktigaste i sådana relationer, det som är avgörande anser jag personligen framför allt är en enormt stor respekt, tillit, ömsesidighet, gemenskap, bra kommunikation och förståelse för varandra, vilket jag kände saknades i vissa kapitel, dessa föll mig därför kanske inte riktigt lika mycket i smaken...
 
Får se hur bok nummer två utvecklar sig

Kommentera här: