When all hell breaks loose
Hur mycket jag än hatar drama och hur mycket jag än verkligen vill undvika det så känns det som om det förföljer mig ibland. Kanske är det så att jag förtjänar vissa personers vrede just nu, är otroligt ledsen om jag har trampat någon på tårna för det har aldrig varit min mening. Tänker dock inte under några omständigheter be om ursäkt för de starka känslor jag har för en annan människa. Menade verkligen vad jag sa i föregående inlägg och att jag inte har känt något liknande på flera år. Vi delar något äkta, något vackert, något som jag värderar oerhört högt! Och jag tänker inte låta någon komma imellan eller förstöra det.
Jag förstår att man kan bli förbannad, något som är känsligt kom upp till ytan, och kanske inte på ett sätt som är att föredra, det ber jag verkligen om ursäkt för. Det jag inte kan förstå dock är hur man, förutom att utesluta en utav de få personer som faktiskt genuint bryr sig om en ur sitt liv, även aktivt ger sig ut för att förstöra, missunna någon lycka... Allt över ett sårat ego? Det går lite bortom mitt förstånd.
Jag förstår att man kan bli förbannad, något som är känsligt kom upp till ytan, och kanske inte på ett sätt som är att föredra, det ber jag verkligen om ursäkt för. Det jag inte kan förstå dock är hur man, förutom att utesluta en utav de få personer som faktiskt genuint bryr sig om en ur sitt liv, även aktivt ger sig ut för att förstöra, missunna någon lycka... Allt över ett sårat ego? Det går lite bortom mitt förstånd.
Usch, väck mig när stormen är över...