Trött flicka
Ett möte i måndags med min gulliga coach Emma, ledde idag till en rekryteringsträff som hölls av Proffice inne i City. Oh sweet Jesus, ville nästan vända i dörren när jag såg alla människor. Först en kö på 200 pers till rummet för själva intervjun, och sedan en kö på 40 fram till personen som höll intervjun.
Efter att ha köat i över 2 timmar, fick jag äntligen lämna mitt CV.
Nåväl, bättre sent än aldrig :)
Hade i alla fall lite tid över till att luncha med min kära mor efter jag kommit förbi för att snylta på hennes skrivare. Lyckades då med konsten att halka mitt i den fullsatta restaurangen *mortified!*
Nu har jag en blå och värkande knoge. Det värsta var dock att ingen brydde sig ett skit. Tydligen väldigt svårt för kostymnissarna att ta 2 sekunder av sin dyrbara tid för att fråga om det gick bra. Jag kände mig som ett roadkill folk bara kör förbi och ignorerar *_*
Vart tog alla snälla och roliga pojkar vägen? xD
Eller, ja, några stycken finns det nog därute i alla fall ;)
Han som idag nämnde att jag var lik Prinsessan Madeleine till exempel xD
Inte första gången jag blivit jämförd med prinsessorna...
Mommy, something you wanna tell me? xD