Sometimes it hits you extra hard

Ibland önskar jag verkligen att jag kunde prata med min pappa. Ibland slår det en verkligen hur jävla orättvis livet egentligen är, att en av de finaste på den här planeten tas ifrån en alldeles för tidigt. Att jag har fått växa upp utan att ha en utav de viktigaste personerna närvarande. (En av de få genuina personer som verkligen verkligen betyder något).

Världens snällaste, världens bästa människokännare, världens bästa pappa. Ingen älskade sin familj lika mycket som han gjorde. Inte en dag går utan att jag tänker på honom eller önskar att han hade varit här. Omgiven av kärlek, sina barn, och sitt barnbarn.

Trots att vi pratar om honom extremt ofta så känns ändå saknaden extra förjävligt ibland...

Kommentera här: