Recension av New Moon
Vill börja med att säga att stämningen på Rigoletto var magisk! Härligt att få se så många hängivna Twillighfans på samma plats. Bara publiken gjorde detta till en av min bästa bioupplevelser någonsin! Hoppas på att få uppleva något liknande inför Eclipse.
Nu till filmen, *VARNING FÖR SPOILERS!*
(Har du inte redan sett den så är det nog bäst att du slutar läsa här)
Keep in mind, mina åsikter är subjektiva!
Splittrad som satan när det gäller den här filmen. Svårt för mig att dissa den när böckerna och karaktärerna ligger mig så varmt om hjärtat! Don't get me wrong, den har definitivt sina highlights (hello Robert Pattinson! xD) och jag ser gärna om den mer än gång! Men om man ser till helheten och jämför med boken så är besvikelsen tyvärr ett faktum.
Böckerna i "The Twilight Saga" är inga litterära mästerverk. Men likväl förbannat bra och skrivna med en oerhörd känsla! Man sugs in i storyn, intrigerna och känner med karaktärerna.
New Moon är min favorit i serien. Här introduceras man ordentligt för Jacob. En härlig, varm, kärleksfull karaktär som man under bokens gång, precis som Bella, fattar mer och mer tycket för. Han gör hennes vardag uthärdlig. Han räddar henne ur en depression och tar henne ur hennes melankoli. Deras relation rusas inte fram utan vänskapen och tilliten byggs upp under en lång period.
Vilket för in mig på filmens största problem, Jacobs och Bellas relation får alldeles för lite spelutrymme. Regissören går inte ner tillräckligt på djupet, jag köper köper det helt enkelt inte. Man får aldrig någon känsla för Jacobs underbara person, eller varför Bella behöver honom i sitt liv för att kunna fungera ordentligt. Deras förhållande är överlag i filmen ganska intetsägande. Likaså den ökända "icke-kyssen" som bara känns hastigt inkastad (Inte undra på att alla jublar när telefonen ringer! :P) I boken är Bella i det ögonblicket seriöst beredd att släppa Edward och låta Jacob ta hans plats. I filmen får jag aldrig känslan av att Jacob har en ärlig chans.
Förutom det, vad hände med "den stora depressionen" egentligen? Den är ju helt förbisedd. I boken blodar hon t.ex ner sina händer när hon våldsamt sliter ut sin bilstereo. Plus att alla hennes födelsedagspresenter, foton på Edward och CDn han gjort till henne helt borta...
Hade gärna sett någon av de scenerna bli filmatiserade.
Om Skådespeleriet:
Taylor Lautner: Underbara Taylor gör ett bra jobb i de scener han har blivit tilldelad. Riktigt tråkigt dock att manusförfattaren inte litar på att Jacob och Bellas relation kan bära upp hela filmen på egen hand. Han får därför aldrig chansen att riktigt visa vad han går för utan hamnar återigen i Pattinsons skugga. Säkerligen en stor besvikelse för alla "Bella/Jacob-shippers".
Det var efter jag läst ut New Moon som jag gick från att ha varit "Team Edward" till "Team Switzerland". Efter filmen så lutar det mer åt "Team Edward" igen. Var inte tanken att det skulle bli lite tvärtom? :P
Robert Pattinson: Blev halvt döv varje gång denna vackra uppenbarelse dök upp på duken. Jag var antagligen en av dem som jublade mest xD stackart L kom hem med tinnitus och en halvt krossad hand xD
Han gör en fantastisk rolltolkning och spelar med en otrolig känsla, snäppet vassare än i Twilight. Man glömmer helt bort att det är Robert Pattinson under all vampyrmejk. Han går verkligen in för rollen och är Edward Cullen till 110%. He blew my effin' mind away! Ett litet minus dock: Han kunde gärna fått ha avlägsnat sitt chesthair! xD Har inget emot Pattinson med hårig bringa, tvärtom! Men i boken så beskrivs Edwards hud som perfekt marmor. Hår förstör illusionen en aning.
Kristen Stewart: Inget emot henne personligen, men i rollen har hon helt tappat sin trovärdighet sedan första filmen. I boken får Bella sitt hjärta krossat av sitt livs kärlek! Hon går igenom en svår depression och är helt förstörd av sorg. Tycker inte att Kristen lyckas med att förmedla något som känns djupt eller äkta. Hon beskriver det som: "It's like a huge hole has been punched through my chest" Jag hör orden, men jag tror inte på vad hon säger.
Edward och Bella: Hm, någonting har hänt här. Funderar på om det är regissörens fel. Vart tog den vibrerande kemin från första filmen vägen? Kyssarna känns extremt lame.
Saknar även en mer utförlig, längre scen i slutet där Edward får Bella att inse att hans kärlek till henne är ovillkorligt och större än hon kunnat ana. (Innan dess är hon ju helt övertygad om att hon inte betyder lika mycket för honom som han gör för henne. Den egentliga anledningen till varför han överger henne är ju för att han älskar henne så fruktansvärt mycket och helt enkelt inte leva i en värld där inte hon existerar.) Did that make any sense? xD
Att Bella ser syner istället för att endast höra en röst är helt genialiskt, men tråkigt att det inte förklaras närmare. Nu tar publiken som inte har läst böckerna för givet att det faktiskt är Edward själv som mirakakulöst uppenbarar sig varje gång fara hotar, vilket inte är fallet. Är splittrad här. Har egentligen inget emot att se mycket av Robert Pattinson, men för mycket fokus ligger på deras relation när New Moon egentligen ska fokusera på Jacob och Bella.
Filmens Största Besvikelse: Definitivt "the break-up scene" Vad hände här? Blir tvungen att svara ingenting! En av filmens nyckelscener faller helt platt! I boken är detta en lång, hemsk, utdragen scen som får en att gråta floder! Pattinson gör så gott han kan, medans Kristen är helt känslolös! Undrar allvarligt om hon någonsin har upplevt riktig hjärtesorg :P
Filmens Största Höjdpunkt(er): Robert Pattinson! xD
Älskar början! Bellas konfrontation med "The Wolfpack". Mötet med Laurent. Edward, när han utbrister "heaven" över att få hålla henne i sina armar igen. Sista scenen, KÄRLEK!! Actionscenen hos "The Volturi" är bland det snyggaste jag har sett på en bioduk.
The wolfpack: Paul, Sam, Embry <3 Ah, they kick ass! ;D
Skådespelarna är perfekta i sina roller, mer wolf-action i nästa film tack!
Förhoppningsvis förklaras även anledningen till deras shirtlessness mer utförligt xD
The Volturi: Makalöst bra rolltolkningar av hela bunten!
Michael Sheen (Aro) är fantastisk och Dakota Fanning är med sina rubinröda ögon mer ondskefull och skrämmande än någonsin! Sina två-something repliker levererar hon med en oerhörd känsla.
Slutet: Well well, genialiskt att sluta med världens cliffhanger! Men snacka om att tvingas våndas i 7 månader! xD
Finns mycket mer att skriva om, men jag väljer nog att nöja mig såhär.
Tråkigt att ingen film hittils riktig har lyckats leva upp till böckernas storhet.
Bättre lycka nästa gång!