"You'll dream about Christian Grey." I dreamed about kicking his misogynistic ass

Mycket hype med 50 Shades of Grey just nu... "Den mest populära filmen på flera år, slutsålda föreställningar innan premiär", osv. Är man i ett förhållande så är det typ en relationship-killer att inte klirra biljetter till bio-föreställning på alla hjärtans dag, haha! Okej, jag erkänner, jag kommer antagligen också att se filmen, kanske mest av nyfikenhet. Har läst första boken men fastnade nog aldrig tillräckligt för att ge de andra två en chans.
 
Vill dela min åsikt gällande denna artikel, och många andra liknande som jag har sett. Nu blir jag kanske lite för öppen här så bear with me, men jag håller i princip inte med på en enda punkt, eller jo, nr 4 och 6, men resten... I call bullshit. Kanske skiljer sig mina erfarenheter från den stora massans? Har hört att en del beskriver sexet i 50 Shades som orealistiskt osv, och att de ratar boken av den anledningen, ehm, okej? (Inser nu att nästkommande statment kommer låta så jävla självgott!), men för mig är det snarare tvärtom. Efter att ha läst ut boken kunde jag konstatera att real life typ toppar boken 50 gånger om. (Kanske därför jag tappade intresse och aldrig läste vidare?). Rent allmänt är jag ganska trött på att, när ämnet "sex" väl diskuteras, så är det ofta ur en problematik-synpunkt. Skulle vara uppfriskande med en artikel som istället lyfte upp sex som något helt fucking mindblowing. Att passionen kan bli så stark att den går att ta på. Att man kan komma så hårt att man får en skrattattack eller att ens ben domnar bort, och att det faktiskt kan vara precis lika magiskt, roligt och omvälvande som det utmålas i tv-serier/hollywoodfilmer, (om inte mer).
 
Problematiken med 50 Shades, enligt mig, är snarare huvudkaraktärerna. Mr Grey är en kontrollerande, egocentrisk douche och Ana är en tjej med väldigt lågt självförtroende och noll självrespekt. Jag är rädd för att böckerna kan leda till att fler och fler yngre tjejer kompromissar med sina egna viljor/lustar och går med på saker de tvekar inför för att please-a deras partner. Eller att deras sexualitet inte är deras egen utan tillhör deras pojkvän. Att de låter sig bli kontrollerade i en relation då detta normaliseras väldigt mycket i just denna typ av litteratur. Idén om att man kan förändra en person och att han hux flux går från egencentrerad och kontrollerande till sweet, kind and loving skrämmer fan vettet ur mig!
 

Kommentera här: