At the temple there is a poem called "Loss" carved into the stone. It has three words, but the poet has scratched them out. You cannot read loss, only feel it

Min fina pappa, Tyrone Nilsson, född: 31 Oktober 1947.

 
En blond, svensk, Corvette-tokig raggare vid namn Tyrone, det du! Finns kanske 5 exemplar i hela sverige.
 
Drar mig till minnes ett samtal jag tog emot när jag först började arbeta inom kundtjänst för ungefär 3 år sedan. Inte vanligtvis som man kommer ihåg samtal mer än i ca 5 min efteråt, såvidare inte personen i andra änden lyckats skapa ett intryck. Detta var iaf en supertrevlig karl i sina bästa år som ringde från sydsverige. Pratade först lite löst om ditten och datten innan jag knappade in hans personuppgifter och hans namn dyker upp på skärmen, han hette inget mindre än just Tyrone Nilsson. Har aldrig innan dess eller efter detta pratat med en person som delar samma namn. Satt under hela samtalet och funderade på om jag skulle våga påpeka detta eller inte (pink elephant in the room!). Det skadade inte direkt att karl i luren hade världens kanske mest trevliga och varma röst. Till slut tog jag mod till mig och hasplade ur mig: "Euhm, förresten... Måste bara säga att jag tycker att det är så roligt att du heter Tyrone Nilsson, min pappa heter det och jag har aldrig träffat på någon med samma namn". Hörde riktigt hans leende i rösten när han svarade: "Åh, det måste ha varit en fin man"
 
Om han bara hade vetat hur mycket han lyckades beröra mig med den meningen.
 

Kommentarer:

1 L :

skriven

(GILLA)

Kommentera här: