När hypen svalnar

Efter att ha läst det här fina inlägget av Stephanie började jag fundera över mina egna minnen med den superhypade sagan. Först och främst: jag har alltid fascinerats av passionerade människor. Det spelar ingen roll om det är inom sport/konst/film/böcker/serier/kärlek... Människor som tillåter sig själva att bli riktigt betagna av något och vågar sväva iväg, de har något inom sig som jag verkligen beundrar!

För att återgå till denna hatade/älskade saga... Twilight. Kom ihåg när jag såg första filmen för första gången. Om jag ska vara helt ärligt kunde jag verkligen inte förstå hypen! Filmen kändes som en Buffy-light xD. Några månader senare fick jag dock kontakt med en gammal vän som hade blivit ett stort fan av böckerna. Lovade henne att ge dem en chans, och på den vägen är det.

Ingenting håller dock för evigt, jag kommer alltid att vara ett fan av både filmerna och böckerna, (filmerna växer en aning när man har läst böckerna), men jag kommer nog aldrig bli lika "crazy" över serien igen som jag var för ca 2 år sedan.

Mitt bästa minne, förutom premiären för New Moon (omg, hardcore screaming fans! xD), kommer alltid vara när jag såg New Moon i ett annat land tillsammans med 2 personer som alltid kommer betyda mycket! Haha, några dagar efteråt köpte jag t.o.m alla fyra böckerna och gav bort till en av dem. Har fortfarande ingen aning om om han någonsin läste dem eller ej, kändes dumt att fråga. Antagligen skakade han på huvudet över min fascination xD

The score always brings me back to that specific time and place...

Kommentera här: