And the embers never fade in my city by the lake
De senaste tre åren har drama med killar till stor del ockuperat mina tankar. När inte distans-skit eller perioder av saknad har sugit energi, så har istället dejtande, innocent flirts, olika lovers, eller människor som haft svårt att släppa taget, gjort det. Och visst, till viss del gillar jag när det stormar. Men nu har jag dock kommit till en punkt då jag bara känner mig utmattad.
Jag är inte available för tillfället, och så vill jag att det ska fortsätta ett tag framöver. Vill inte diskutera män eller olika "issues" med män. Jag vill kunna leva i harmoni utan att känna ett behov av drama och konstant bekräftelse.
När jag väl känner mig redo att låta någon komma nära igen, kommer det inte bli någon som konstant säger vad de tror jag vill höra. I need someone who's not going to be afraid to question or challenge me from time to time...
skriven
Vad fint att du väljer att även uppmärksamma algblommningen. lol