I'm a hopeless romantic with a dirty mind
Började fundera på vad romantik är för mig, egentligen. Och hur jag anser mig själv vara någon som verkligen uppskattar romantik, men inte kan identifiera mig med den stereotypa bilden av romantik (brinnande ljus och en perfekt säng med massa rosenblad typ. Ofta ytlig, materiell, perfekt tillrättalagd skit som inte betyder något!). Romantik och passion går hand i hand för mig, utan den ena existerar inte den andra. Den är aldrig tillrättalagd eller perfekt. Romantik är sinnligt och handlar om att inte hålla tillbaka utan att hänge sig, lite försvinna utanför sina problem, sitt liv, sina bekymmer. Ibland intensivt, ibland mjukare, ibland både och samtidigt. I det ögonblicket existerar bara vi, tillit, vår kärlek, vår djuriska lust, vår njutning. När min sambo hyllar min existens och avgudar min kropp som ett tempel, talar om hur mycket han vill ha mig, stönar mitt namn, ser mig i ögonen när vi kommer tillsammans. Ligger nära och andas ut, hud mot hud, skön sval lantluft en varm sommarkväll. Då har vi True Romance, right there.