The word pretty is unworthy of everything you will be... You will be pretty intelligent, pretty creative, pretty amazing, but you will never be merely “pretty.”
Jag vill att min systers barn, (och mina egna barn) ska växa upp och utvecklas till självständiga, starka individer med självförtroende och inte bli tillbakahållna eller begränsade av stereotypa könsroller. Ser helst att min egen dotter eller systerdotter inte uteslutande kläs upp i rosa spets, behandlas som en skör prinsessa eller lägger ett värde i ordet söt och formar det till en viktig/beundransvärd egenskap. Eller att min systerson eller son endast kläs i stereotypa killkläder, leker med låtsasvapen, spelar våldsamma spel och kastas in i en roll där att vara bråkig eller våldsam bortförklaras med kommentarer som "boys will be boys". Vilket i slutändan leder till att han utvecklas till en jävla buffel som inte kan gråta eller krama någon utan den obligatoriska ryggdunken.
Jag vill inte att mina barn eller min systers barn växer upp med känslan att heterosexualitet är den föredragna normen, eller att känslor för en person av samma kön inte är lika accepterat eller lika "normalt" som känslor för det motsatta könet. (Det här med sexuella relationer ska det överhuvudtaget inte bli påtryckta förrän de är gamla nog, hatar när 6-åringar blir tillfrågade om de har en flickvän/pojkvän när de umgås/leker med någon av det andra könet. Typiskt vuxna att försöka sexualisera barns relationer på ett tidigt stadium, daaa, DÖ!).
Om jag ska tala för mig själv så hade jag en väldigt liberal (om det är rätt ord) barndom. Jag brydde mig aldrig om kläder. Jag lekte med både Barbie och bilar och hade aldrig smink (mammas läppstift på sin höjd). Jag drack aldrig innan jag fyllde 18. Rökt har jag bara gjort ett fåtal gånger, innan jag kom på att det var skitäckligt. Killar blev jag inte intresserad av förrän jag kom upp i gymnasiet, och min oskuld "förlorade" jag inte förrän jag kände mig helt redo. Jag är glad att jag tilläts vara ett barn och aldrig påverkades nämnvärt av grupptryck. Dock har jag alltid varit blyg och fått höra att jag är gullig/söt samtidigt som jag fått en klapp på huvudet, vilket kanske har påverkat min självbild mer än jag vill erkänna. De dagar jag inte har smink/ tillfixat hår känner jag mig i viss mån oundvikligen även mindre "fulländad/optimal". Sjukt när jag tänker på det.
Om jag på något sätt kan påverka så att den framtida generationen slipper vissa av dessa tankar så är jag nöjd.
Tips på länkar som behandlar de ovanstående ämnena här och här
Haha, skrattade högt när jag hittade den här bilden. Det sägs att alla små flickor växer upp och vill bli prinsessor, jag ville alltid bli Pocahontas. Bo nära naturen, fri som vinden, dyka från klippor och ha långt svart hår att slänga med. Those were the days xD